Efter att ha läst Anna Odells berättelse kring bakgrunden till sitt konstverk (det fejkade självmordsförsöket och intagningen på en psykiatrisk akutmottagning) tycker jag att hon gjort ett genialt konstverk. Konstverket är en iscensättning av hennes eget tidigare (för 10 år sen eller mer) självmordsförsök och vad hon då upplevde. Konstverket illustrerar att vi nu, när hon är frisk, lyssnar på henne, medan att hon då, när hon verkligen utsattes för tvångsvård inte blev hörd. Det är ett starkt konstverk och djupt gripande. Dessutom riktar konstverket en knivskarp udd av kritik mot en samhällsinstitution, och det är något jag tycker konst ofta gör för lite av i dessa dagar. Jag hoppas att Anna Odell inte får något rättsligt efterspel till det hon gjort, för konst av detta slag tycker jag på ett viktigt sätt kompletterar det vi kan tillföra genom forskning (med våra etiska regler).
När jag har funderat kring konstnären NOGs verk så tycker jag också att det konstverket har en viktig politisk udd. Den handlar ju om VEM som äger det offentliga rummet? Och vad händer om vi gör det offentliga rummet till vårt? (Och på ett sätt, varför skulle det inte vara det?) Även det är viktig politisk konst i mina ögon.
Däremot har jag fortfarande en stark kritik gentemot den DI student som läste porrnoveller för småbarn för något år sedan. Där tycker jag att etiska principer om att skydda svagare personer exempelvis finns som bakgrund till mina invändningar. Dessutom kan jag inte se något av politisk kritik som skulle kunna rättfärdiga konstverket.
Sammantaget kan jag tycka att konst är viktig för att den kan lyfta fram saker som vi genom forskning ibland inte har möjlighet att komma åt. Och dessutom lyfter ibland konsten frågor till diskussion på ett sätt som samhällsforskare bara kan drömma om. Jag tycker däremot att man alltid, även när det gäller konst, ska tänka på effekterna för tredje man och att de inte ska komma till skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar