Välkommen till min blog

Tanken med bloggandet är att skriva av mig erfarenheter så att främst mina egna nuvarande och framtida studenter ska kunna kika här för att få tips när de skriver uppsatser. Latheten är uppfinningarnas moder och givetvis är bloggandet också ett sätt för mig att börja spara lite tid. Jag ska också försöka förmedla tips och tankar från mina handledarkollegor.

Bloggen är min privata och avspeglar inte någon generell metod eller rekommendation vare sig från min institution eller Stockholms universitet. Det är alltså mina egna tips och råd och erfarenheter som förmedlas huvudsakligen.

Jag som står bakom bloggen är Eva Berglund, och jag arbetar nu i december 08 vid institutionen för Barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Du som läser min blogg är hjärtligt välkommen att skriva in kommentarer eller frågor så kanske jag kan ta upp det du undrar över, men garantier vill jag inte ge :)

Den, det och han ...

En av de saker du enklast kan göra för att få din uppsats tydligare och begripligare är att se över hur du använder pronomen som den, det och han ... 

Tänk på att du i varje mening måste ha ett subjekt (ett tydligt ord som du syftar på och som meningen handlar om) innan du alls bör använda  några pronomen. Även om du har ett subjekt kan det ibland vara oklart på exakt vad ord som den eller det syftar på.

Ett vanligt bekymmer är att studenter skriver pronomen i en mening som syftar på subjekt i meningen innan. Varningsklockan ska speciellt ringa när en mening börjar med ord som han eller den ... Alltså, när du skriver en uppsats med vetenskapliga ambitioner så måste du vara tydlig och exakt, närmast övertydlig. Hellre FÖR tydlig än otydlig.

(När du skriver texter med litterära ambitioner är det förstås andra mål med texten, men som sagt, i en vetenskaplig text är det tydlighet och exakthet som gäller som ledstjärnor.)

??? Analys ???

Ett av de knivigare begreppen studenter ofta brottas med när de skriver uppsats är ordet analys.

Man kanske kan tänka så här: Analys är något du gör när du försöker förstå någonting ...

1. Du kan analysera litteratur - då är det en litteraturanalys
2. Du kan analysera bilder - då är det en bildanalys
3. Du kan analysera intervjuer - då är det en textanalys
4. Du kan analysera lärobokstexter - då är det en textanalys
5. Du kan analysera siffror du fått fram med en enkät - då är det en statistisk analys
6. ... och det finns säkert fler sorter ...

När du skriver en uppsats där du varit ute och undersökt något ute i verkligheten så brukar du aldrig skriva att du gör en litteraturanalys (även om du faktiskt gjort det i din Introduktion till uppsatsen)

Jag brukar rekommendera att studenterna skriver ett litet stycke i metodavsnittet i uppsatsen som heter Analys (av intervjuer, bilder, lärobokstexter, statistik) eller vad det nu är fråga om. Där ska man beskriva HUR man analyserat. Det ska alltså stå i analys avsnittet om man haft något speciellt analyssystem, vilka begrepp man jobbat med, om man sökt "signifikanta yttranden" eller vilka statistiska mått och metoder man använt. (vad som nu passar)

Resultatavsnittet skulle egentligen lika väl kunna heta "resultat av analysen" ... men jag tycker att det duger bra att bara kalla det Resultat.

Inte säga inte och aldrig säga aldrig ...

Negationer är ett speciellt bekymmer när det gäller språk. Det som är känt är att med en negation i en mening är det redan många som kommer att missförstå meningen och med två negationer i en mening är förvirringen total.

Alltså, sök igenom din text och försök formulera om när du upptäcker ord som "inte" och "aldrig", speciellt när du upptäcker att du råkat skriva två i en och samma mening.

Uppsatsens huvuddelar

På olika institutioner finns lite olika traditioner om hur man skriver uppsatser. Den disposition jag rekommenderar är följande:

1. Introduktion - ska svara på varför du gjorde studien
2. Syfte / frågeställningar - ska beskriva vad du undersöker
3. Metod - ska beskriva hur du gjort
4. Resultat - ska beskriva vad du fann
5. Diskussion - ska beskriva vad det betyder

Jag ska precisera innehållet i de olika delarna i speciella avsnitt

20 ord

En tumregel för att hålla sin text läslig och inte så rörig, är att hålla meningarna kortare än 20 ord.

Litteraturgenomgång - referat eller tema?

I det jag helst kallar introduktionsavsnittet är de meningen att man ska skriva en litteraturgenomgång. När man har sökt rätt på sin litteratur är det vanligt att studenter så fort man läser en artikel, bok eller avhandling skriver ett referat på den. Sen klipper studenterna gärna samman dessa referat till en text.

Detta är möjligen ett steg på vägen till en snygg uppsats. Ingen kan säga att en "referat" disposition av en text i introduktionsavsnittet är helt fel, men det upplägget är definitivt inte elegant och inte heller lättöverskådligt.

Jag rekommenderar att när studenterna skrivit ner sina referat sedan gör en innehållsanalys av referaten och för samman teman till texter. Med detta menar jag att man skriver ner en text om alla referenser som berör ett visst fenomen i ett och samma stycke.

Alltså inte

• A säger
• B säger
• C säger

Utan ...

• När det gäller x anser både A och B att ...
• För y finns en enighet mellan A och C att ...
• Exempelvis har B och C skilda mening om metoden z

Historien, lagen och diagnosen

Ibland har studenter missuppfattningen att litteraturgenomgången som jag brukar kalla "introduktionen" ska vara en historisk genomgång, redogöra för lagar och förordningar eller kanske diagnoser. På lärarutbildningar är det ofta läroplaner man vill hänvisa till.

I värsta fall så kan en uppsats som ska handla om tobakens skadeverkningar börja med att Columbus upptäckte Amerika eller en uppsats om skolan börja med folkskolans inrättande. Jag vill bara rekommendera att dessa historiska utsvävningar (hur intressanta de än kan vara) hålls korta om man nu inte skriver om historia.

Likaså gäller det lagar, förordningar och läroplaner. De är ju oftast ramverk och säger ganska lite om hur man ska hantera den praktik man jobbar i. Även när det gäller dessa ämnen är det bra om texterna är kortfattade om man nu inte speciellt studerar lagar, förordningar och läroplaner.

Diagnoser är ett annat populärt tema. Om man skriver om läs- och skrivundervisning blir man lätt sugen på att skriva mer om orsaker till dyslexi exempelvis. Detta är det tredje temat som bör behandlas kortfattat om man nu inte författar en uppsats om något mer åt specialpedagogikhållet.

Vi gick hit och vi gick dit ...

Nåväl så illa som rubriken är det inte så ofta nuförtiden.

Ändå är det lätt hänt att vissa avsnitt i uppsatserna tenderar att se rätt pratiga ut just beroende på att man skriver "vi" och "jag" alldeles för ofta. Försök arbeta bort dessa ord så mycket som möjligt för uppsatser med för mycket "vi" får mig i alla fall att associera till uppsatser av typen "Mitt sommarlov" som man brukar skriva på mellanstadiet.

Stycken i uppsatsen där det lätt smyger sig in för många personliga pronomen är :

• när man kanske skriver om varför man valt sitt uppsatsämne,
• när man skriver metodavsnittet i uppsatsen (hur man gjorde) och
• när man diskuterar och det blir på ett lite för personligt och predikande plan.

Det är lämpligt att använda "vi" eller "jag" när man för fram en viktig åsikt exempelvis i diskussionsavsnittet, speciellt när den står i motsättning till andras åsikter