En forskningsrapports olika delar

Tack docent Karin Sandqvist för denna beskrivning.

Abstrakt eller Sammanfattning på c:a en halv sida ska finnas precis efter omslagssidan.. Den ska innehålla kärnan av syfte, metod, resultat. Alltså ett kortkort kondensat av undersökningen, men där det ändå framgår vad man har gjort och resultatet. Man ska ange t.ex ange hur många som blev intervjuade, om de var t.ex lärare eller föräldrar, och vad de sade, vad undersökningen kom fram till. Nyckelord ska också med på denna sida

Innehåll En innehållsförteckning ska finnas med alla rubriker och underrubriker. Obs. det ska stå ’Innehåll’, ej ’Innehållsförteckning’'

Förord. Om man vill kan man ha med ett förord där man får vara personlig, berätta om känslor som ledde till intresset för ämnet och t ex tacka sin handledare.

Inledning Kort, en sida eller så, där man placerar undersökningsproblemet i ett sammanhang, t ex i samhället . (Kommentar från Eva, jag brukar föredra att slå ihop inledning och litteratur/annan bakgrund och kalla denna del för introduktion. Det är till rätt stor del en fråga om den "tradition" man är ifrån, hur man väljer att göra med detta)

Syfte och frågeställning(ar) är en sidmässigt kort del med en central ställning. I texten passar det ibland bra att placera syfte och frågeställningar direkt efter inledningen. Ibland är det bättre att placera det efter teorier/tidigare forskning (litteraturdelen), särskilt om man bygger vidare på tidigare forskning i frågeställningarna. Då bör man ändå t.ex. i inledningen peka ut syftet mer allmänt.

Litteratur eller annan bakgrund. Här ska man visa att man vet vad som gjorts och skrivits tidigare, både empiriskt och teoretiskt, eller t.ex. skolhistoriskt. Ofta kan flera olika huvudrubriker behövas, och här har man stor frihet, ingen rubrik måste t.ex. heta Litteratur, men innehållet ska stämma med sin rubrik och underrubrik. Ibland relevant att beskriva hur man har sökt litt. Kan innehålla t.ex. tidigare empirisk forskning, debatt, teorier, läroplaner, eller bakgrund av annat slag.

OBS. Försök göra litteraturdelen ’smal’, d.v.s med direkt relevans för er undersökning. Sök efter undersökningar som liknar er egen. Det är mera sällan som stora teoretiker som Piaget och Vygotskij har direkt relevans. Observera också att primärkällor, typ artiklar i vetenskapliga tidskrifter, är bättre än andrahandskällor, typ kursböcker av Bör-text-karaktär.

Resonera om vad som finns i litteraturen – t.ex. likheter och skillnader mellan olika författare. Det är tillåtet kritisera litteraturen – även läroplaner och styrdokument. Sina egna reflektioner och resonemang ska man ha med – men inte tyckande, personliga preferenser och övertygelser.

Metod. Denna del handlar och forskningsmetoden, inte om t.ex. en undervisningsmetod man intresserar sig för, vilken i så fall ska beskrivas i litteraturdelen under lämplig rubrik.
Här beskriver man sin undersöknings uppläggning och hur man har gått tillväga med data­insamlingen i undersökningen, som är ens nya bidrag till Vetenskapen. Referera också till något relevant verk om forskningsmetod. Inte fel att redovisa sina överväganden och resonemang, varför man beslöt att göra som man gjorde. Metoddelen skrivs aldrig i presens (nu-tid), utan i imperfekt (då-tid) ’Vi beslöt ….’
Beskriv urval av t.ex. intervjupersoner (hur fick man tag på dem? Hur påverkar urvalsmetoden resultaten, kan man tänka sig?) Urval av situationer att observera? Hur många? Vilken sorts personer? (eller vilken sorts barnböcker, ifall ens empiriska undersökning gäller barnböcker.)
Beskriv datainsamlingens genomförande (hur gick intervjuerna, observationerna till?) Vilken typ av frågor? Hur lång tid? Ips och de observerades reaktioner? Avsteg från det man planerat?
Obligatoriskt är att referera till Vetenskapsrådets etikregler, samt beskriva hur man tillgodosett de fyra huvudkraven från Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådets Forsknings­etiska principer.

Resultat. Denna del ska vara en utförlig, noggrann och systematisk presentation av det insamlade materialet. Ofta har man gjort något slags bearbetning av det insamlade rådatat. Man kan ha gjort en sammanställnng av observationer i siffror, eller en indelning av intervjusvar. Man ska förklara hur man har gjort, och tolka (eller ’uttrycka’) sifferresultat i ord, men i resultatdelen ska man i övrigt inte diskutera eller värdera sina resultat.

Analys. Ibland är det motiverat med en särskilt rubrik’Analys’. I så fall handlar det ofta om att sätta in resultaten i en teoretisk tolkningsram. Bearbetning av materialet kan ske både i Resultat och i Analys. Skillnaden är att Resultat ligger närmare rådata. I Analysen tänker man ett varv till, och relaterar till teorier som man tog upp i början och antog som sina. Mer långtgående tolkningar beskrivs här, inte i Resultat. Ibland passar det att besvara sina frågeställningar här.

Diskussion I denna avslutande del besvarar man undersökningens frågeställningar, om man inte redan gjort det. Dessutom tar man upp vad resultaten kan betyda i ett större sammanhang. Hur skiljer de sig eller stämmer med tidigare forskning? Vad kan de betyda för skolornas arbetssätt? Det brukar också höra till att diskutera metoden: Vad gör att man kan lita på denna undersöknings resultat (eller inte kan lita på dem)? Har man fått upp ögonen för något nytt som inte fanns med i frågeställningarna från början?

Referenser Alla böcker, artiklar etc som man har refererat till texten ska finnas i referenslistan, men inga andra. Observera att rubriken är Referenser (inte Referenslista eller dylikt) Obs man anger böckers förlagsort – inte deras tryckort.

Bilagor: Viss detaljerad information som tar plats och bryter upp resonemang för mycket kan placeras i bilagor, tex enkätformulär, introduktionsbrev till föräldrar, vissa detaljerade tabeller som inte visar viktiga resultat. Bilagor skall numreras och refereras till i texten.

Är-texter och Bör-texter

Ditt uppsatsarbete är en övning i att genomföra och avrapportera forskning, en typisk Är-text.

• Är-texter
• Beskriver - Deskriptiv
• Vill klarlägga
• Nu-läge (eller då-läge)
• Exempel: Forskning, Undersökningar, Reportage, SCB-rapporter

• Bör-texter
• Föreskriver, förordar, Normativ
• Vill ändra, förbättra
• Framåtsyftning
• Exempel: ”Programtexter”, t.ex. Läroplaner, Konventionen om barnets rättigheter, Partiprogram

Utredningar brukar börja med är-text och avslutas med bör-text.
Bör-texter är viktiga i pedagogik och didaktik. Mycket forskning om undervisning och dylikt utgörs av är-texter om bör-texter (Vad har olika personer, inriktningar, tidsperioder för pedagogiska intentioner?)
Beskrivningar av ”goda exempel” är ofta ”är-texter” ytligt sett men med ett underliggande ”bör” – ”så här bör man göra!”

(tack igen till Karin Sandqvist)

Några knepigheter i att skriva referenser

Ytterligar tips från docent Karin Sandqvist (Tack!)

Kom ihåg att rubriken för referenslistan är Referenser

Antologi (d.v.s. redigerad volym)

I texten exempelvis:

Sandqvist (1990) hävdar att … Men å andra sidan utgår Lassbo (1990) från

I referenslistan:

Lassbo, G. (1990) En eller två föräldrar. I B.-E. Andersson & L. Gunnarsson (red) Svenska småbarnsfamiljer. Lund: Studentlitteratur, s. 47-67.
Sandqvist, K. (1990) Fäder och mödrar. I B.-E. Andersson & L. Gunnarsson (red) Svenska småbarnsfamiljer. Lund: Studentlitteratur, s. 109-128.

Det kan alltså bli ett flertal referenser på olika ställen i referenslistan från en och samma redigerade bok

---***---

Vetenskaplig artikel

I texten exempelvis:

En studie av språkutveckling (Sorrentino, 2001) visar att treåringar använder egennamn på samma sätt som vuxna …

I referenslistan:

Sorrentino, C. M. (2001) Children and adults represent proper names as referring to unique individuals. Developmental Science, vol 4, s.. 399-407.

---***---

• Man refererar till de enskilda författarna i antologier, samlingsvolymer, tidskrifter, både i texten och referenslistan.
• Volymens namn kommer endast med i referenslistan.
• Titlar på enskilda artiklar i tidskrifter och antologier kursiveras ej i referenslistan, men tidskriftens namn och volymens titel kursiveras.

---***---

Indirekt referens

(om man t.ex. har läst Svedbergs bok men inte Lewins egen rapport)

I texten exempelvis:

Enligt Svedberg (2003) visar en undersökning av Kurt Lewin som utfördes på 1950-talet att..

I referenslistan:

Svedberg, L. (2003) Gruppsykologi. Om grupper, organisationer och ledarskap. Lund: Studentlitteratur

OBS ! Man tar bara med sådant som man själv har läst i referenslistan

---***---

Ingen författare, bara boktitel eller dylikt

I texten exempelvis:

Enligt Salamancadeklarationen, Svenska unescorådet (2006) har barn med behov…

I referenslistan:

• Svenska unescorådet (2006). Salamancadeklarationen och Salamanca +10. [Stockholm]: Svenska Unescorådet.

---***---

Boktitlar (volymtitlar) kursiveras alltså både i texten och reflistan. Är man osäker om hur man ska benämna rapporter och SOU o. dyl. så är huvudregeln att textens benämning återfinns på samma begynnelsebokstav i reflistan. Alltså, om skriver man SOU 2001:55i texten, hittar man det på SOU 2001:55 i ref-listan. Använder man titeln t.ex. Barns och ungdomars välfärd i texten skriver samma i ref-listan, och det kommer in på B förstås.

---***---

Övrigt

Man anger förlag och förlagsort, inte tryckeri och tryckort i reflistan. Undvik anakronistiska referenser t.ex. (Vygotskij, 1998), kan gälla en text skriven på 30-talet men nyutgiven 1998. Kolla upp när hans text skrevs och skriv (Vygotskij, 1934/1998) både i text och referenslista.

Dom de dem

Detta är en text som jag fått från docent Karin Sandqvist. Tack Karin !

Rätt många studenter har svårt att veta när talspråkets ”dom” ska skrivas ”de” och när det ska skrivas ”dem”. Att göra fel här är ett allvarligt språkfel som inte kan accepteras i ett examensarbete. Den som vet med sig att ha problem kanske har hjälp av nedanstående tips.

Tips A. Jämför med engelska

Märkligt nog kan en del svenskar klara grammatiska former på engelska som de inte klarar på svenska. ”Dom” kan vara

1. bestämd artikel i plural, ”de”: ”de gröna böckerna” ”de stora författarna”.
   (på engelska är det ”the”)
2. Pronomen, plural subjektsform, ”de”: ”De låg på hyllan” ”De stod och väntade”
   (på engelska är det ”they”)
3. Pronomen, plural objektsform, ”dem”: ”Han tog ner dem” ”Vi väntade på dem”
   (på engelska är det ”them”)
4. Utpekande (demonstrativt) pronomen ”dom här”. Vanligen blir det subjektsform, skrives ”de här”, men det kan också vara objektsform ”dem här”. Skriver man ”dessa” blir det rätt i båda fallen. På engelska är det ”those” el. ”these”[1].

Tips B. Jämför med första person

De flesta som har problem med ”de” och ”dem” har inga problem med ”vi” och ”oss”

När ”dom” är ett personligt pronomen kan man pröva om ”vi” eller ”oss” låter rätt. ”Vi” och ”de” är subjektsform, ”oss” och ”dem” är objektsform.
Exempel:

”Vi väntade på dem”, jämför ”De väntade på oss”

”Vi gav dem böckerna”, jämför ”De gav oss böckerna”

Om ”vi” låter rätt ska det alltså vara ”de”. Om ”oss” låter rätt ska det vara ”dem”.
Ex: ”Stolarna var inte i ordning. Dom stod huller om buller. Han ställde dom på sina platser”

Tänk på stolarna som ”vi” – lite fantasi får man ha! ”Stolarna var inte i ordning. Vi (De) stod huller om buller. Han ställde oss (dem) på plats.

[1] Här finns en liten fallgrop om för den som har lärt sig engelska (amerikanska?) på plats. I ovårdat talspråk hör man ofta t.ex. ”them books” i. st.f. ”those books”. I sådana fall motsvaras alltså inte ”them” av ”dem”. Den som bara har lärt sig engelska i skolan får knappast några problem.

Tempus i metod och resultat

Det vanligaste bekymret när det gäller tempus är vilket tempus man använder i metod och resultatdelen av uppsatsen? Jag tror att de flesta kommer att skriva i rätt tempus om man tänker på att metodavsnittet handlar om hur man gjorde och resultatet om vad man fann.

Metod och resultat skrivs alltså i dåtid.

Cochrane och Campbell

När man är intresserad av evidensbaserade studier (evidens = bevis) så finns det två internationella samarbeten som man kan följa. Det äldre samarbetet heter Cochrane collaboration och fokuserar på att skapa evidensbaserad vård. Det nyare samarbetet heter Campbell collaboration och har till fokus Kriminologi, Socialt arbete och Utbildning.

Det fascinerande med Cochrane och Campbell samarbetena är att det är forskardrivna samarbeten som bedrivs internationellt och där det finns en omfattande kontroll mellan forskarna att de som medverkar INTE är drivna av någon form av ekonomiska eller andra intressen.

Om man tittar på Cochranes och Campbells databaser så ser man att det givetvis finns mycket mer av utvärderingsforskning och evidensbaserade studier när det gäller medicin och vård. Denna skillnad i mängd studier beror inte bara på att det bedrivs mer forskning i dessa arenor, utan också på att det är mycket lättare att göra avgränsade studier där man kan mäta effekter inom medicin. Icke desto mindre finns det ett antal spännande metaanalyser numera även inom den sociala sektorn som Campbell täcker.

När man gör en metaanalys av exempelvis metoder för att få ungdomsbrottslingar in på den smala vägen så kan man i princip få fram fyra resultat:

1. Metoden ger positiva resultat
2. Metoden ger negativa resultat
3. Metoden har ingen effekt
4. Vi vet inte - för metoden är inte tillräckligt väl studerad

Det är ju ganska uppenbart att man bör lämna metoder som ger negativa resultat. Att man bör överge metoder som inte har någon effekt kan jag tycka som skattebetalare. Varför satsa pengar på sådant som inte hjälper?

Datanivåer

Om du ska göra någon form av statistisk analys är det viktigt att du har klart för dig vilken datanivå det är på olika former av data som du samlat in. Detta för att du måste välja statistisk metod på olika sätt för olika datanivåer.

1. Nominalskalenivå - Detta är den enklaste datanivån och allt som går att kategorisera kan man analysera med metoder på nominalskalenivån.

   Om man exempelvis undersökt vilka elever i en klass som är med i ett visst fotbollslag, kan man dela in eleverna i medlemar och icke medlemar.

   Detta innebär att man alltid kan använda nominalskalemetoder.
2. Ordinalskalenivå - På denna nivå så är data rangordnade. Det kan exempelvis vara fråga om vilken rang i popularitet en viss bok får (som Harry Potter eller Sune) om man röstar i en klass.

   Om vi tänker oss att Harry Potter får rang 2 och Sune rang 4 så kan man inse att man kan inte riktigt förstå dessa siffror som uttryck för värden av någonting. Man kan exempelvis inte säga att Harry Potter var dubbelt så populär som Sune i klassen. Inte heller kan man uttala sig om avståndet "i popularitet" mellan Harry och Sune utifrån en rangordning

   Data på ordinalskalenivå kräver lite speciella metoder för analyserna, så se upp med om du upptäcker att du samlat in ordinalskaledata. (Även de populära VAS - skalorna, Visual Analog Scale, är i grund och botten ordinalskalor)
3. Intervallskalenivå - Data på intervallskalenivå utmärks av att ha lika stora skalsteg. Det klassiska exemplet är Celciusskalan för mätning av temperatur. Avståndet mellan 1 och 2 grader är lika stort som mellan 37 och 38 grader. Det finns dock en begränsning i intervallskaledata i det att man inte på ett meningsfullt sätt kan uttala sig om verkligheten i termer av "dubbelt så", "hälften så" :

   Exempelvis om man upptäcker att temperaturen en dag har stigit från 10 till 20 grader så kan man givetvis säga att det är dubbelt så många grader som igår, däremot kan man INTE meningsfullt säga att det är dubbelt så varmt som igår

   Sen utmärks celciusskalan av at 0-punkten är godtyckligt satt. Faktum är att Anders Celcius från början lär ha satt 0-punkten i skalan till vattnets kokpunkt, men efter ett tag ändrades detta till fryspunkten.
4. Kvotskalenivå -Här har det tillkommit den egenskapen att det finns en meningsfull 0-punkt.

   Om man röker 0 cigaretter per dag så är det inga och om man röker 20 så är det dubbelt så många som om man röker 10 cigaretter.

   Med andra ord utmärks kvotskalenivån av att det är lika stora skalsteg mellan värdena och att det finns en meningsfull o-punkt.