Visar inlägg med etikett Disposition. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Disposition. Visa alla inlägg

måndag 30 mars 2009

Dubbeltratten


Detta är ett sätt att organisera introduktionsavsnittet i uppsatsen som jag lärt mig av en av mina gamla handledare och som jag tycker är bra. En tratt är ju en grej där man lägger en hög av exempelvis sylt upptill och sen sipprar det ut en snygg stråle nertill. Högen är alltså det material man vill dra ut varför man skrev uppsatsen ur och strålen är syftet och frågeställningarna.
.
Dubbeltratten är då en grej där en tratt står upp och ner ovanpå den vanliga tratten. Det är alltså en smal grej överst, en bred i mitten och en smal på slutet. Detta symboliserar att man först skriver syftet och eventuellt frågeställningar kortfattat, sedan skriver olika motiveringar till VARFÖR detta syfte är viktigt och att man sedan slutar med att skriva syftet igen samt frågeställningar.
.
Finessen med detta är att läsaren från början vet vad uppsatsen handlar om och att det blir lättare för skribenten att förstå vilka typer av argument som det är bra att ha som skäl till att syftet och uppsatsen är viktiga.


Klippa och klistra

När man sitter och tittar på sin skärm och använder sitt ordbehandlingsprogram så finns ju funktionerna klippa och klistra som är bra att ha. Ofta är det ändå så att man inte riktigt har överblick över sin text eftersom man bara ser lite på skärmen. Följande är ett knep på hur man kan få ordning på texten i stort.

Du tar helt enkelt hela din introduktion (det brukar ofta vara introduktionen som är lite knepig att disponera) och skriver ut den och därefter klipper du av texten i stycken som handlar om samma sak. Lägg alla bitar som handlar om samma sak tillsammans.

Lägg sen ut alla bitar på ett stort bord framför dig. Försök fundera över vad som verkar vara en logisk ordning att berätta olika saker i. Lägg bitarna i denna ordning. Fundera igen, verkar detta bli bra, stuva kanske om igen.

När du fixat om alla bitar på bordet så att det verkar bli en bra ordning gör du samma sak i din dator. Skriv övergångar mellan meningar och stycken så att texten hänger ihop väl.

tisdag 16 december 2008

Syfte och frågeställningar

En liten kort avdelning i varje uppsats brukar heta "syfte och frågeställningar". Ibland kallas denna del "problemformulering" eller "hypoteser". I varje fall så är denna avdelning den viktigaste i hela uppsatsen, den är själva navet som uppsatsen kretsar kring.

När man ska formulera syftet så bör detta vara formulerat som en "att ..." sats.

Exempel
Syfte:

Att jämföra hur förskolor med olika pedagogik arbetar med fri lek

Ett tips är att formulera syftet som en jämförelse mellan några saker, det gör oftast diskussionen kring resultaten mycket intressantare

Man kan jämföra barn/elever
  • i olika åldrar
  • med olika social bakgrund
  • som utsätts för olika pedagogik
  • med olika språkbakgrund
  • av olika kön
Frågeställningarna är till för att precisera syftet.

Exempel

Frågeställningar:

Hur mycket tid används för fri lek i Walldorf respektive Reggio Emilia inspirerade förskolor?
Vilka typer av fri lek leker barn inom- respektive utomhus i Walldorf respektive Reggio Emilia inspirerade förskolor?

Observera att frågeställningarna fortfarande är övergripande och vanligen inte de frågor som man direkt ställerom man använder intervju eller enkät.

(Det är inte nödvändigt att formulera frågeställningar i alla sammanhang heller. Om man exempelvis arbetar med "Grounded Theory" så växer snarare de teman fram som man skriver om, utifrån de observationer och intervjuer man gjort. Det är alltså vanligen inte så att man har formulerat dem på förhand.)

Det som är viktigt är att fundera igenom metoden i detta sammanhang så att man verkligen kan besvara syfte och frågeställningar med den metod man väljer.

Ofta upptäcker man att man måste formulera om syfte och frågeställningar lite när man har kommit en bit och verkligen börjar veta vad man gör.

På samma sätt blir det oftast nödvändigt att fylla på med mer litteratur (och kanske stryka en del litteratur) i introduktionsavsnittet, när man upptäcker vad man verkligen undersökt och fått svar på.

fredag 12 december 2008

En forskningsrapports olika delar

Tack docent Karin Sandqvist för denna beskrivning.

Abstrakt eller Sammanfattning på c:a en halv sida ska finnas precis efter omslagssidan.. Den ska innehålla kärnan av syfte, metod, resultat. Alltså ett kortkort kondensat av undersökningen, men där det ändå framgår vad man har gjort och resultatet. Man ska ange t.ex ange hur många som blev intervjuade, om de var t.ex lärare eller föräldrar, och vad de sade, vad undersökningen kom fram till. Nyckelord ska också med på denna sida

Innehåll En innehållsförteckning ska finnas med alla rubriker och underrubriker. Obs. det ska stå ’Innehåll’, ej ’Innehållsförteckning’'

Förord. Om man vill kan man ha med ett förord där man får vara personlig, berätta om känslor som ledde till intresset för ämnet och t ex tacka sin handledare.

Inledning Kort, en sida eller så, där man placerar undersökningsproblemet i ett sammanhang, t ex i samhället . (Kommentar från Eva, jag brukar föredra att slå ihop inledning och litteratur/annan bakgrund och kalla denna del för introduktion. Det är till rätt stor del en fråga om den "tradition" man är ifrån, hur man väljer att göra med detta)

Syfte och frågeställning(ar) är en sidmässigt kort del med en central ställning. I texten passar det ibland bra att placera syfte och frågeställningar direkt efter inledningen. Ibland är det bättre att placera det efter teorier/tidigare forskning (litteraturdelen), särskilt om man bygger vidare på tidigare forskning i frågeställningarna. Då bör man ändå t.ex. i inledningen peka ut syftet mer allmänt.

Litteratur eller annan bakgrund. Här ska man visa att man vet vad som gjorts och skrivits tidigare, både empiriskt och teoretiskt, eller t.ex. skolhistoriskt. Ofta kan flera olika huvudrubriker behövas, och här har man stor frihet, ingen rubrik måste t.ex. heta Litteratur, men innehållet ska stämma med sin rubrik och underrubrik. Ibland relevant att beskriva hur man har sökt litt. Kan innehålla t.ex. tidigare empirisk forskning, debatt, teorier, läroplaner, eller bakgrund av annat slag.

OBS. Försök göra litteraturdelen ’smal’, d.v.s med direkt relevans för er undersökning. Sök efter undersökningar som liknar er egen. Det är mera sällan som stora teoretiker som Piaget och Vygotskij har direkt relevans. Observera också att primärkällor, typ artiklar i vetenskapliga tidskrifter, är bättre än andrahandskällor, typ kursböcker av Bör-text-karaktär.

Resonera om vad som finns i litteraturen – t.ex. likheter och skillnader mellan olika författare. Det är tillåtet kritisera litteraturen – även läroplaner och styrdokument. Sina egna reflektioner och resonemang ska man ha med – men inte tyckande, personliga preferenser och övertygelser.

Metod. Denna del handlar och forskningsmetoden, inte om t.ex. en undervisningsmetod man intresserar sig för, vilken i så fall ska beskrivas i litteraturdelen under lämplig rubrik.
Här beskriver man sin undersöknings uppläggning och hur man har gått tillväga med data­insamlingen i undersökningen, som är ens nya bidrag till Vetenskapen. Referera också till något relevant verk om forskningsmetod. Inte fel att redovisa sina överväganden och resonemang, varför man beslöt att göra som man gjorde. Metoddelen skrivs aldrig i presens (nu-tid), utan i imperfekt (då-tid) ’Vi beslöt ….’
Beskriv urval av t.ex. intervjupersoner (hur fick man tag på dem? Hur påverkar urvalsmetoden resultaten, kan man tänka sig?) Urval av situationer att observera? Hur många? Vilken sorts personer? (eller vilken sorts barnböcker, ifall ens empiriska undersökning gäller barnböcker.)
Beskriv datainsamlingens genomförande (hur gick intervjuerna, observationerna till?) Vilken typ av frågor? Hur lång tid? Ips och de observerades reaktioner? Avsteg från det man planerat?
Obligatoriskt är att referera till Vetenskapsrådets etikregler, samt beskriva hur man tillgodosett de fyra huvudkraven från Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådets Forsknings­etiska principer.

Resultat. Denna del ska vara en utförlig, noggrann och systematisk presentation av det insamlade materialet. Ofta har man gjort något slags bearbetning av det insamlade rådatat. Man kan ha gjort en sammanställnng av observationer i siffror, eller en indelning av intervjusvar. Man ska förklara hur man har gjort, och tolka (eller ’uttrycka’) sifferresultat i ord, men i resultatdelen ska man i övrigt inte diskutera eller värdera sina resultat.

Analys. Ibland är det motiverat med en särskilt rubrik’Analys’. I så fall handlar det ofta om att sätta in resultaten i en teoretisk tolkningsram. Bearbetning av materialet kan ske både i Resultat och i Analys. Skillnaden är att Resultat ligger närmare rådata. I Analysen tänker man ett varv till, och relaterar till teorier som man tog upp i början och antog som sina. Mer långtgående tolkningar beskrivs här, inte i Resultat. Ibland passar det att besvara sina frågeställningar här.

Diskussion I denna avslutande del besvarar man undersökningens frågeställningar, om man inte redan gjort det. Dessutom tar man upp vad resultaten kan betyda i ett större sammanhang. Hur skiljer de sig eller stämmer med tidigare forskning? Vad kan de betyda för skolornas arbetssätt? Det brukar också höra till att diskutera metoden: Vad gör att man kan lita på denna undersöknings resultat (eller inte kan lita på dem)? Har man fått upp ögonen för något nytt som inte fanns med i frågeställningarna från början?

Referenser Alla böcker, artiklar etc som man har refererat till texten ska finnas i referenslistan, men inga andra. Observera att rubriken är Referenser (inte Referenslista eller dylikt) Obs man anger böckers förlagsort – inte deras tryckort.

Bilagor: Viss detaljerad information som tar plats och bryter upp resonemang för mycket kan placeras i bilagor, tex enkätformulär, introduktionsbrev till föräldrar, vissa detaljerade tabeller som inte visar viktiga resultat. Bilagor skall numreras och refereras till i texten.

tisdag 9 december 2008

Uppläggning av metodavsnittet

Om man gör en undersökning om personer så är följande en ganska typisk disposition av metodavsnittet i en uppsats.
  1. Eventuell allmän introduktion - Här kan det stå om man vill påpeka varför man har valt en viss metod
  2. Undersökningspersoner och urval - Man beskriver i allmänna ordalag vilka personer som undersökts (kön och ungefärlig ålder brukar vanligtvis anges) och hur du fått tag i dem. Tänk på konfidentialiteten så att personernas integritet skyddas
  3. Intervju / Observation / Enkät - Här beskriver man vad man frågat, eller observerat i övergripande ordalag. Exakta frågor eller kategorier som använts kan anges om de inte är för många, annars kan de gärna läggas i en bilaga.
  4. Undersökningsprocedur - Under denna rubrik beskriver man hur man gick tillväga för att genomföra undersökningen, var, hur och hur länge och vilken tid på dagen kan vara aktuella frågor att beskriva.
  5. Analys - Detta är platsen där man beskriver hur man gick till väga för att analysera det material man fick in
  6. Etiska överväganden - Här ska man diskutera vetenskapsrådets etiska principer för humanistisk samhällsvetenskaplig forskning och hur man tillfredsställt dessa krav. Eventuella andra etiska överväganden kan man också diskutera. Lägg gärna informationsbrev till undersökningspersonerna som bilaga.

Diskussionen då får man tycka va?

Ja, i diskussionsavsnittet får man tycka ... men det tyckande man gör måste bygga på den undersökning man gjort.

Det finns en enkel liten disposition av diskussionsavsnittet som brukar göra att man får med det man behöver få med i diskussionen

  1. Man besvarar syfte och frågeställningar först, kort, kort, högst en tredjedels sida och inte någon upprepning av resultatavsnittet
  2. Metoddiskussion - och med det menas att man diskuterar det man gjort och gärna påpekar att det är en väl genomförd metod som gör att man kan sätta tilltro till resultatet. Man behöver inte skriva om allt man inte gjort, för det kan bli en oändlig lista.
  3. Resultatet i relation till tidigare forskning (dvs det man tog upp i introduktionen), vad var lika? vad var olika? vad kan det bero på? var det något som jag beskrevs som inte verkar vara beskrivet av andra?
  4. Praktiska implikationer - när du nu har tagit reda på allt det du tagit reda på, vad tycker du att man borde rekommendera till skola / förskola?
  5. Fortsatt forskning Var det något du tycker vore speciellt intressant eller viktigt att beforska?

måndag 8 december 2008

Att knyta ihop påsen

Ett sätt att tänka om de stycken man vill skriva i olika avsnitt är att varje avsnitt är en påse dit man stoppar allt som hör samman och sedan knyter man ihop påsen. (Tack till några av mina tidigare studenter i Falun för denna bild).
Om man exempelvis skriver om "urval och undersökningspersoner" så skriver man allt som har att göra med hur personerna valts ut och vilka de är på samma ställe.

Om man skriver om vad fonologisk medvetenhet har för betydelse för barnets läs- och skrivutveckling i skolan, så skriver man allt på detta tema i samma stycke.

Egentligen känns detta lite självklart när man tänker på det, men likväl är det vanligt att beskrivningar som borde höra ihop hamnar på lite olika platser under skrivandets gång.

Ytterligare några saker att tänka på är att skriva ihop i samma mening om flera referenser handlar om samma sak ...
Andersson (2001), Pettersson (2004) och Lundström (1998) har alla funnit att ...

Tänk på att göra övergångar mellan meningarna i stycket så att de på ett naturligt sätt hänger ihop och också på att göra övergångar till/från nästa stycke.

Tänk också på att varje mening ska vara en fullständig mening med subjekt och predikat. Om du inte riktigt minns vad som menas med fullständig mening från gymnasiet, så kan du lätt känna efter om en mening är fullständig genom att läsa meningen ensamt. Om meningen är begriplig då den står för sig själv så har du en fullständig mening.

Slutligen så tänk på att kontrollera syftningar och pronomen. Syftningar ska bara vara syftningar inom meningen för att betydelsen i texten ska vara solklar. Pronomen bör du undvika så långt möjligt, framför allt bör du kontrollera att varje pronomen i en mening (ex. "den", "han") syftar på ett tydligt subjekt.

Inledning... Bakgrund... Introduktion ... ?

Kärt barn har många namn kanske?

Vad första huvudavsnittet i uppsatsen ska heta finns det olika åsikter och traditioner om. Här är det inte fråga om "rätt" eller "fel" utan just fråga om traditioner främst och olika handledare kan ha olika åsikt. Det avsnitt som inledning, bakgrund och introduktion SKA är att ska på något sätt motivera syftet med uppsatsen.

Frågan som egentligen ska besvaras är VARFÖR är det ämne du skriver om viktigt och intressant?

Själv brukar jag rekommendera att studenterna kallar detta avsnitt introduktion för att det gör det tydligt (tycker jag) att avsnittet ska introducera ämnet för uppsatsen, dvs gärna förankra ämnet i aktuell debatt och framförallt i tidigare forskning.

Ordet bakgrund för lite för ofta tankarna till det som jag tog upp i posten om historien, lagen och diagnosen - och tilläggas bör kanske övergripande teorier. Med detta menar jag att det för till en litteraturläsning som tenderar att bli rätt övergripande eller perifer för det ämne studenterna jobbar med.

Inledning, låter för mig lite grann som det ordet ingress står för i tidningar, en liten kort utläggning innan man kommer in på den verkliga texten.

Men som sagt, det finns olika traditioner och det bästa är att följa den tradition som den egna handledaren står för och känner sig hemma med.

lördag 6 december 2008

Uppsatsens huvuddelar

På olika institutioner finns lite olika traditioner om hur man skriver uppsatser. Den disposition jag rekommenderar är följande:
  1. Introduktion - ska svara på varför du gjorde studien
  2. Syfte / frågeställningar - ska beskriva vad du undersöker
  3. Metod - ska beskriva hur du gjort
  4. Resultat - ska beskriva vad du fann
  5. Diskussion - ska beskriva vad det betyder

Jag ska precisera innehållet i de olika delarna i speciella avsnitt