Övergångsställen

När man börjar komma en bit i sin uppsats och har skrivit färdigt stycken om olika ämnen kan det vara dags att börja tänka på övergångsställen. Övergångsställen är ställen i texten där man byter ämne och i värsta fall kan dessa ställen komma plötsligt och lite obegripligt för läsaren. Det är där du bör tänka på läsaren och lägga in någon mening eller två för att föra tankarna till det nya ämne du tänker behandla.

Generellt kan det också vara bra att i början av större delar i uppsatsen förklara lite av upplägget av texten i den aktuella delen, även detta för att göra texten mer lättbegriplig för läsaren. I början av resultatdelen i uppsatsen kan man kanske förklara vilka teman man disponerat texten efter, eller om det är en kvantitativ uppsats kanske man börjar med bakgrundsdata för att därefter gå in i mer komplicerade analyser.

Egentligen handlar övergångsställen om att göra texten mer sammanhängande och begriplig för läsaren, så tänk på att skriva övergångsmeningar här och där, där du byter ämne.

Att knyta ihop påsen

Ett sätt att tänka om de stycken man vill skriva i olika avsnitt är att varje avsnitt är en påse dit man stoppar allt som hör samman och sedan knyter man ihop påsen. (Tack till några av mina tidigare studenter i Falun för denna bild).

Om man exempelvis skriver om "urval och undersökningspersoner" så skriver man allt som har att göra med hur personerna valts ut och vilka de är på samma ställe.

Om man skriver om vad fonologisk medvetenhet har för betydelse för barnets läs- och skrivutveckling i skolan, så skriver man allt på detta tema i samma stycke.

Egentligen känns detta lite självklart när man tänker på det, men likväl är det vanligt att beskrivningar som borde höra ihop hamnar på lite olika platser under skrivandets gång.

Ytterligare några saker att tänka på är att skriva ihop i samma mening om flera referenser handlar om samma sak ...

Andersson (2001), Pettersson (2004) och Lundström (1998) har alla funnit att ...

Tänk på att göra övergångar mellan meningarna i stycket så att de på ett naturligt sätt hänger ihop och också på att göra övergångar till/från nästa stycke.

Tänk också på att varje mening ska vara en fullständig mening med subjekt och predikat. Om du inte riktigt minns vad som menas med fullständig mening från gymnasiet, så kan du lätt känna efter om en mening är fullständig genom att läsa meningen ensamt. Om meningen är begriplig då den står för sig själv så har du en fullständig mening.

Slutligen så tänk på att kontrollera syftningar och pronomen. Syftningar ska bara vara syftningar inom meningen för att betydelsen i texten ska vara solklar. Pronomen bör du undvika så långt möjligt, framför allt bör du kontrollera att varje pronomen i en mening (ex. "den", "han") syftar på ett tydligt subjekt.

Litteraturgenomgång - referat eller tema?

I det jag helst kallar introduktionsavsnittet är de meningen att man ska skriva en litteraturgenomgång. När man har sökt rätt på sin litteratur är det vanligt att studenter så fort man läser en artikel, bok eller avhandling skriver ett referat på den. Sen klipper studenterna gärna samman dessa referat till en text.

Detta är möjligen ett steg på vägen till en snygg uppsats. Ingen kan säga att en "referat" disposition av en text i introduktionsavsnittet är helt fel, men det upplägget är definitivt inte elegant och inte heller lättöverskådligt.

Jag rekommenderar att när studenterna skrivit ner sina referat sedan gör en innehållsanalys av referaten och för samman teman till texter. Med detta menar jag att man skriver ner en text om alla referenser som berör ett visst fenomen i ett och samma stycke.

Alltså inte

• A säger
• B säger
• C säger

Utan ...

• När det gäller x anser både A och B att ...
• För y finns en enighet mellan A och C att ...
• Exempelvis har B och C skilda mening om metoden z