De - Dem när ska det vara vad?

Ibland känner jag verkligen att jag skulle vilja vara en grammatikfröken så att jag kunde förklara grammatikregler på ett bra sätt.

Men jag försöker ändå (som novisen vid spisen)

DE är subjektsform vilket innebär att ordet syftar på personer som GÖR något

DEM är objektsform och det innebär att ordet syftar på personer som det HÄNDER NÅGOT med.

Exempel när det gäller DE

• De går i skolan.
• De önskar sig julklappar
• De vill veta mera
  

När det gäller DEM, så står det ofta ord som åt, till,  för eller av innan det ska vara ordet DEM (objektsformen):

• Mamma lagade frukost åt dem
  
• Han gav böcker till dem
  
• Fröken läste för dem
  
• Vi vinkade av dem

Det kan också ofta bara stå ett verb strax före DEM men det är tydligt att det är ett annat ord som är subjekt

• Vi (subjekt) ska hjälpa dem
  
• Jag (subjekt) önskar dem allt gott
  

Det kan stå ett verb före subjektet men det är solklart att ordet ska vara ett subjekt och då ska det vara DE

• Springer de snabbt?
  
• Nu skickar de in sina deklarationer.
  

Jag hoppas att detta kanske hjälpte lite

Tips för att undvika särskrivningar

Ett sätt för att kanske komma på om ord ska särskrivas eller ej kan vara att du läser orden högt.

Det ÄR en skillnad på

efter tänksam --- eftertänksam

till frågade --- tillfrågade

syn punkter --- synpunkter

direkt kontakt --- direktkontakt

ute miljö --- utemiljö

reklam kampanjer --- reklamkampanjer

Siffror

Antal upp till 10-12 skrivs vanligen ut med bokstäver.

• Sju föräldrar ansåg ....
  

Högre antal skrivs med siffror 

• Inom 34 familjer hade man ...
  

Om man jämför ett "lägre" och ett "högre" antal använder man siffror 

• Ibland flickorna ansåg 5 att betyg var viktigt men bland pojkarna var det 24 som hade den åsikten ...
  

Meningar bör inte inledas med siffror utan man får lägga till något småord för att undvika detta

Istället för: 

• 15 klasser hade klassråd 

.... skriv 

• I 15 klasser hade man klassråd
  

Såga mig längs fotknölarna ...

Då och då möter jag studenter som skriver texter där de ursäktar sig hela tiden och i detalj beskriver i alla avseenden de inte har gjort en helt fantastisk uppsats. Oftast handlar det också om saker de INTE gjort.

Om du läser detta och på minsta vis känner igen dig,

Snälla, snälla, snälla, snälla ... gör inte det.

Med risk att jag nu får konstiga googleannonser så skulle jag vilja kalla detta för uppsatsmasochism och sådant är inte något plus i en uppsats. I det avsnitt som jag kallar för metoddiskussion och som ligger under diskussionen bör du, (istället för att försöka begå harakiri med uppsatsen), försöka förklara varför din uppsats är klok och förståndig och väl genomförd metodiskt och att man bör fästa avseende vid den och vid vad du skriver.

Man kan ju undra varför det är så många som blir uppsatsmasochister och kanske är en anledning att man börjar förstå forskningsmetodik och inser sina egna svagheter. Kanske finns också en längtan efter att någon annan ska erkänna det man gör trots allt, eller kanske är det falsk blygsamhet? I vilket fall som helst är det inte något tilltalande inslag i uppsatser, så igen ....

Snälla, snälla, snälla, snälla ... gör inte det.

Övergångsställen

När man börjar komma en bit i sin uppsats och har skrivit färdigt stycken om olika ämnen kan det vara dags att börja tänka på övergångsställen. Övergångsställen är ställen i texten där man byter ämne och i värsta fall kan dessa ställen komma plötsligt och lite obegripligt för läsaren. Det är där du bör tänka på läsaren och lägga in någon mening eller två för att föra tankarna till det nya ämne du tänker behandla.

Generellt kan det också vara bra att i början av större delar i uppsatsen förklara lite av upplägget av texten i den aktuella delen, även detta för att göra texten mer lättbegriplig för läsaren. I början av resultatdelen i uppsatsen kan man kanske förklara vilka teman man disponerat texten efter, eller om det är en kvantitativ uppsats kanske man börjar med bakgrundsdata för att därefter gå in i mer komplicerade analyser.

Egentligen handlar övergångsställen om att göra texten mer sammanhängande och begriplig för läsaren, så tänk på att skriva övergångsmeningar här och där, där du byter ämne.

Den Högtidliga Vetenskapen

Ibland får man för sig att forskare skriver på grekiska eller något annat svårt språk och många studenter försöker då öka vetenskapligheten i sina arbeten genom att använda krångliga ord och tjusiga termer. (Eller modeord från vissa forskare som exempelvis "post-strukturalistisk" eller "hermeneutisk")

Gör INTE det.

Bra uppsatser brukar vara skrivna med så enkla ord som möjligt och exakta termer där det behövs (och det kanske är det som fått folk att tro att det ska vara obegripligt för att vara vetenskapligt)

En riktigt bra uppsats är en som är lättbegriplig och har tydliga resultat. En sådan uppsats blir lättare att uppnå genom att du tänker på att:

• Använda enkel meningsuppbyggnad och undvika bisatser
• Skriva korta meningar
• Om du kan välja på två ord - använd det enklare
• Använd aldrig ord som du inte exakt förstår själv
• Ha tydliga subjekt i meningar (inte använda oklara pronomen som: den, de, dessa som man inte vet vad de syftar på exempelvis)
• Definiera hur du använder termer (exempelvis ordet "barn" i en uppsats kan syfta på barn i åldern 4-5 år)
• Att INTE variera hur du benämner personer (Alltså en intervjuad kvinna får heta "Intervjuperson A" rakt igenom, inte ibland "mamman", "kvinnan" eller "42-åringen")

Som läsare är jag ohyggligt korkad och det minsta jag begär av mina uppsatsskribenter är att de ska skriva så att jag förstår.

Det ena du gjort, Det andra du tänkt ...

Men, din uppsats handlar om vad du GJORT. Alltså, du behöver inte beskriva allt du tänkte från början men som inte riktigt blev så. Det du kommer att bedömas för är det du faktiskt gjort, och det är det du ska beskriva i metodavsnittet.

När du skriver din metoddiskussion i diskussionsdelen av uppsatsen är avsikten att du helst ska kunna argumentera för att din uppsats är noggrann och välgjord och att det därför finns anledning att fästa tilltro till dina resultat. Inte heller här bör du ta upp sånt du av olika skäl inte gjorde.

Och slutligen Syftet ... Se till att syftet stämmer överens med Metod, Resultat och Diskussion. Syftet och frågeställningarna är inte Heliga Texter som inte får röras utan de bör korrigeras om undersökningen inte ser ut som det var tänkt från början (och det gör undersökningar nästan aldrig).

Sverige och det svenska ...

När man skriver om Sverige så ska det vara stor bokstav, när man skriver om det svenska ... liten. Detta beror på att Sverige i första fallet är att betrakta som ett egennamn där man ju brukar använda stor bokstav.

Däremot så talar man svenska, och har svenskt pass exempelvis.

Om du undrar om det ska vara stor bokstav, så fundera över om det är Sverige som land som du tänkte tala om?

Sär skrivning .... ehm

Detta lilla blogginlägg ska handla om särskrivningar. I sanningens namn är jag inte någon expert på de regler som gäller för särskrivningar, men jag vill i alla fall rikta en uppmaning till alla studenter att försöka fundera över vilka ord som skrivs ihop på svenska.

Vårt speciella svenska språk är ju fantastiskt i och med det att vi lätt kan skapa nya och välfungerande sammansatta ord och just på grund av detta tycker jag vi kan försöka hålla ögonen öppna så vi inte gör särskrivningar.

Lite kul ska det ju vara på en blogg också, så här några exempel på hur det kan se ut i vårt samhälle från sidan http://skrivihop.nu/exempel/roliga.php

BARN UNDER KLÄDER - rädda dem innan de kvävs!
SUPER UNDER STÄLL - dricker alkohol medan han sladdar?
ETT TRUMPET SOLO - tutar lite motvilligt?
SNODD MAPP - Åhléns kränger hett kontorsmateriel för 19:90

"Är du djur och naturintresserad?" - är inte de flesta djur naturintresserade?
"Skivad kalv lever med kul potatis" - kan skivade kalvar och potatisar vara sambos?
"Extra knäck till jul" - lite julgodis är aldrig fel.
"Svensk general agent för Kinaföretag" - militär med rätt att döda...
"Inte rädd för att visa fram fötterna" - hoppas bara att han tvättade dem innan.

(om någon har någon bra text med regler när det gäller sammansättningar och särskrivningar mottages den tacksamt för publicering på denna blogg av undertecknad)

Är-texter och Bör-texter

Ditt uppsatsarbete är en övning i att genomföra och avrapportera forskning, en typisk Är-text.

• Är-texter
• Beskriver - Deskriptiv
• Vill klarlägga
• Nu-läge (eller då-läge)
• Exempel: Forskning, Undersökningar, Reportage, SCB-rapporter

• Bör-texter
• Föreskriver, förordar, Normativ
• Vill ändra, förbättra
• Framåtsyftning
• Exempel: ”Programtexter”, t.ex. Läroplaner, Konventionen om barnets rättigheter, Partiprogram

Utredningar brukar börja med är-text och avslutas med bör-text.
Bör-texter är viktiga i pedagogik och didaktik. Mycket forskning om undervisning och dylikt utgörs av är-texter om bör-texter (Vad har olika personer, inriktningar, tidsperioder för pedagogiska intentioner?)
Beskrivningar av ”goda exempel” är ofta ”är-texter” ytligt sett men med ett underliggande ”bör” – ”så här bör man göra!”

(tack igen till Karin Sandqvist)

Dom de dem

Detta är en text som jag fått från docent Karin Sandqvist. Tack Karin !

Rätt många studenter har svårt att veta när talspråkets ”dom” ska skrivas ”de” och när det ska skrivas ”dem”. Att göra fel här är ett allvarligt språkfel som inte kan accepteras i ett examensarbete. Den som vet med sig att ha problem kanske har hjälp av nedanstående tips.

Tips A. Jämför med engelska

Märkligt nog kan en del svenskar klara grammatiska former på engelska som de inte klarar på svenska. ”Dom” kan vara

1. bestämd artikel i plural, ”de”: ”de gröna böckerna” ”de stora författarna”.
   (på engelska är det ”the”)
2. Pronomen, plural subjektsform, ”de”: ”De låg på hyllan” ”De stod och väntade”
   (på engelska är det ”they”)
3. Pronomen, plural objektsform, ”dem”: ”Han tog ner dem” ”Vi väntade på dem”
   (på engelska är det ”them”)
4. Utpekande (demonstrativt) pronomen ”dom här”. Vanligen blir det subjektsform, skrives ”de här”, men det kan också vara objektsform ”dem här”. Skriver man ”dessa” blir det rätt i båda fallen. På engelska är det ”those” el. ”these”[1].

Tips B. Jämför med första person

De flesta som har problem med ”de” och ”dem” har inga problem med ”vi” och ”oss”

När ”dom” är ett personligt pronomen kan man pröva om ”vi” eller ”oss” låter rätt. ”Vi” och ”de” är subjektsform, ”oss” och ”dem” är objektsform.
Exempel:

”Vi väntade på dem”, jämför ”De väntade på oss”

”Vi gav dem böckerna”, jämför ”De gav oss böckerna”

Om ”vi” låter rätt ska det alltså vara ”de”. Om ”oss” låter rätt ska det vara ”dem”.
Ex: ”Stolarna var inte i ordning. Dom stod huller om buller. Han ställde dom på sina platser”

Tänk på stolarna som ”vi” – lite fantasi får man ha! ”Stolarna var inte i ordning. Vi (De) stod huller om buller. Han ställde oss (dem) på plats.

[1] Här finns en liten fallgrop om för den som har lärt sig engelska (amerikanska?) på plats. I ovårdat talspråk hör man ofta t.ex. ”them books” i. st.f. ”those books”. I sådana fall motsvaras alltså inte ”them” av ”dem”. Den som bara har lärt sig engelska i skolan får knappast några problem.

Tempus i metod och resultat

Det vanligaste bekymret när det gäller tempus är vilket tempus man använder i metod och resultatdelen av uppsatsen? Jag tror att de flesta kommer att skriva i rätt tempus om man tänker på att metodavsnittet handlar om hur man gjorde och resultatet om vad man fann.

Metod och resultat skrivs alltså i dåtid.

Vem är läsaren?

Ofta kan man undra vem som är den tänkte läsaren för den uppsats man skriver? Jag tycker att man kan se det som uppsatsstudenter på samma nivå och med liknande bakgrund som man själv är de tilltänkta läsarna.

Det man då får tänka sig är att studenter med likartad bakgrund har grundläggande kunskaper i det ämne man skriver om, medan mer specialiserad information måste vara mer uttömmande.

Underselling

Jag gissar att de flesta av er aldrig sett ordet underselling. Hur som helst avser underselling en effektiv teknik för att få läsaren att tycka att en text verkar trovärdig.

De flesta marknadsförare av varor vill ju gärna visa att deras vara är bäst, snyggast, och effektivast exempelvis, gärna genom att använda den typen av ord. När det gäller akademisk text så är det å andra sidan så att det gäller att verka trovärdig, och trovärdig blir man när man inte försöker låta som en bilförsäljare.

Tipset är därför att så långt möjligt undvika värderande adjektiv.

*Byråkratiska* - passiva och aktiva satser

När man skriver en formell text som en uppsats är det lätt hänt att man faller för att försöka göra texten mer formell än nödvändig, att man börjar skriva i passiv form.

För alla er som sen ni slutat gymnasiet råkat glömma vad passiv form är, så jämför följande meningar:

Katten jagades av hunden

Hunden jagade katten

Båda satserna uttrycker precis samma sak men den övre meningen är skriven i passiv form och den nedre i aktiv form. Det som framförallt skiljer meningarna åt är begriplighet där den aktiva formen är överlägset lättast att tolka. Passiva satser tenderar att ofta bli långa, krångliga och svårbegripliga, typisk "Byråkratiska".

Så uppmaningen från mig blir att ni ska försöka skriva i aktiv form för att det ger en mer spänstig, lättläst och begriplig text.

Förkortningar

När du skriver din uppsats så skriv ut i text ...

dvs = det vill säga
ex = exempelvis
osv = och så vidare

(inom parentes kan du använda förkortningar ex. osv.)

Ibland finns förkortningar för olika företeelser som närmast blivit ord som TV eller IQ där kan du använda förkortningarna direkt utan förklaring. Om det är andra förkortningar för företeelser där det inte är helt självklart att alla förstår vad som avses så skriver du ut förklaringen första gången förkortningen används som exempelvis BO (Barnombudsmannen).

Att knyta ihop påsen

Ett sätt att tänka om de stycken man vill skriva i olika avsnitt är att varje avsnitt är en påse dit man stoppar allt som hör samman och sedan knyter man ihop påsen. (Tack till några av mina tidigare studenter i Falun för denna bild).

Om man exempelvis skriver om "urval och undersökningspersoner" så skriver man allt som har att göra med hur personerna valts ut och vilka de är på samma ställe.

Om man skriver om vad fonologisk medvetenhet har för betydelse för barnets läs- och skrivutveckling i skolan, så skriver man allt på detta tema i samma stycke.

Egentligen känns detta lite självklart när man tänker på det, men likväl är det vanligt att beskrivningar som borde höra ihop hamnar på lite olika platser under skrivandets gång.

Ytterligare några saker att tänka på är att skriva ihop i samma mening om flera referenser handlar om samma sak ...

Andersson (2001), Pettersson (2004) och Lundström (1998) har alla funnit att ...

Tänk på att göra övergångar mellan meningarna i stycket så att de på ett naturligt sätt hänger ihop och också på att göra övergångar till/från nästa stycke.

Tänk också på att varje mening ska vara en fullständig mening med subjekt och predikat. Om du inte riktigt minns vad som menas med fullständig mening från gymnasiet, så kan du lätt känna efter om en mening är fullständig genom att läsa meningen ensamt. Om meningen är begriplig då den står för sig själv så har du en fullständig mening.

Slutligen så tänk på att kontrollera syftningar och pronomen. Syftningar ska bara vara syftningar inom meningen för att betydelsen i texten ska vara solklar. Pronomen bör du undvika så långt möjligt, framför allt bör du kontrollera att varje pronomen i en mening (ex. "den", "han") syftar på ett tydligt subjekt.

Den, det och han ...

En av de saker du enklast kan göra för att få din uppsats tydligare och begripligare är att se över hur du använder pronomen som den, det och han ... 

Tänk på att du i varje mening måste ha ett subjekt (ett tydligt ord som du syftar på och som meningen handlar om) innan du alls bör använda  några pronomen. Även om du har ett subjekt kan det ibland vara oklart på exakt vad ord som den eller det syftar på.

Ett vanligt bekymmer är att studenter skriver pronomen i en mening som syftar på subjekt i meningen innan. Varningsklockan ska speciellt ringa när en mening börjar med ord som han eller den ... Alltså, när du skriver en uppsats med vetenskapliga ambitioner så måste du vara tydlig och exakt, närmast övertydlig. Hellre FÖR tydlig än otydlig.

(När du skriver texter med litterära ambitioner är det förstås andra mål med texten, men som sagt, i en vetenskaplig text är det tydlighet och exakthet som gäller som ledstjärnor.)

Inte säga inte och aldrig säga aldrig ...

Negationer är ett speciellt bekymmer när det gäller språk. Det som är känt är att med en negation i en mening är det redan många som kommer att missförstå meningen och med två negationer i en mening är förvirringen total.

Alltså, sök igenom din text och försök formulera om när du upptäcker ord som "inte" och "aldrig", speciellt när du upptäcker att du råkat skriva två i en och samma mening.

20 ord

En tumregel för att hålla sin text läslig och inte så rörig, är att hålla meningarna kortare än 20 ord.