Jag har tidigare beskrivit de minimikrav man kan ställa på forskare utifrån vetenskapsrådets rekommendationer för humaniora och samhällsvetenskap; kraven på
Information, Samtycke, Konfidentialitet och Nyttjande.Jag tycker dock inte att man helt ska låta sig nöja med dessa krav. En annan aspekt är den utilitaristiska "
risk-nytta" aspekten. Det betyder att om man ska utsätta människor för något krävande så måste det motiveras av att det ger mycket hög nytta. Ibland kan man tro att det inte skulle vara så att man utsätter människor för någon "risk" inom den humanistisk/samhällsvetenskapliga sfären, men jag tycker att man bedrar sig då.
Exempelvis kan man tänka sig att intervjuer om
känsliga ämnen, exempelvis dödsfall hos anhöriga, kan väcka starka känslor hos de man intervjuar, känslor som man som student inte har tid, kompetens eller resurser att ta hand om. Detta betyder nu inte att man ska sluta forska om känsliga ämnen, bara att jag tycker att det i så fall ska vara en
mycket stark nyttoaspekt inblandad om man vill utsätta människor för sådan forskning.
En annan etisk aspekt man måste beakta är om det finns ett
beroendeförhållande mellan den som undersöker och den som undersöks. Om man är lärare är det exempelvis inte självklart bra att man skriver sin uppsats om de egna eleverna, detta eftersom eleverna, på grund av sitt beroendeförhållande till läraren kan ha svårt att säga nej till att delta.
Ytterligare en tredje aspekt på studier av människor är att en
väl genomtänkt metod är viktig av etiska skäl, så att den forskning man gör faktiskt får fram resultat av värde.
